Å här händer inte mycket kan jag lova. Saknaden efter Nova är grym, har hennes underbara huvud på min skärm och varje dag ser jag in i hennes ögon och undrar varför det blev som det blev, varför just Nova, varför just oss??? Oavsett så är jag glad för den tiden jag fick med denna underbara hund, hon var speciell precis som alla våra andra hundar är. Men i såna här stunder ser man bara just denna individen och hur jäkla speciella dom är, vilka underbara egenskaper jag kommer att sakna när hon inte längre finns vid min sida. Och det gör så förbannat ont, varför? För man blir så otroligt kär i alla sina hundar och älskar dom överallt annat. Jag är så tacksam att vi har fler hundar, så man blir sysselsatt i såna här stunder, för utan dom vet jag inte vad jag skulle gjort.
Dom är friska, men gud vet när något händer... Man ska aldrig vara säker så e det bara. Vi tar en dag i taget. Och det är tur vi har våra minnen...

/Pia

  
Vår älskade Nova sover, för alltid. Mitt hjärta är ännu en gång krossat.
Det var inte hennes tid att gå, hon var ju bara 1 1/2  år och hade ju massor
av år kvar att leva, så full av liv & bus, det var det som beskrev Nova,
alltid med på allt. När jag nu tänker efter hur hon har klarat av våra timmes långa
promenader i skog & mark, så fattar jag ingenting. Hennes arm bågar var så söndriga och att hon kunde gå var för mig en gåta. Hennes bakdel var inge vidare helleena höftkulan var full av pålagringar, båda knäna var dåliga. Jag mår illa när jag tänker tillbaka och fattar inte att vi inte sett något på henne. Hon var alltid lika glad & go, och var mammas lilla flicka, hon skulle alltid stå nära, bara för att få närhet.

2008-03-02-2009-10-06
RIP Nova